Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
ansikte. Det var en dräng på herrgården, som också
var måleriarbetare. Han såg så glad ut och hade så
brått att jag ej kunde tiga utan frågade honom,
varthän det bar med sådan iver. — Till sjöstaden,
svarade han med lyckligt ansikte. Äntligen får jag
komma härifrån, i femton år har jag gått här och längtat
till Spanien. Nu har jag mönstrat på en skuta. I natt
klockan tre lägger Celonia ut för Spanien. Så nu
kommer jag aldrig hit mer!
Han stultade i väg i rask takt med sitt träben.
Under armen hade han ett bylte med någon sorts bättre
lump och hans ansikte var som en mycket ung
konungs på kröningsdagen.
Och det är med mig som med honom, fast icke
Spanien ingår i min längtan. Jag kan icke säga att
jag lärt mig vishet, att jag vunnit frid. Men dit jag
ser mitt fjärran ljus vinka stultar jag i väg så gott
jag kan på mina träben.
Och du som läser detta, du säger: nå vad skall du
så göra, du skall väl något taga dig till, du börjar
ju redan skrävla med ditt förnuft, vad är det så
för en nyttig handling du skall göra?
Käre vän, jag skall försöka förlåta dem, som gjort
mig ont, jag skall icke försöka att samla ägodelar
och så gott jag kan skall jag försörja mig så att
jag inte ligger någon till last. Men angående dem
mot vilka jag felat av oförstånd, av passion, av
elakhet eller högfärd, så skall jag icke mer avvisa det
lidande, som min ånger skänker mig, ej heller skrika
ut detta lidande som vore det orättvist. Jag skall bära
det och öva mig i att känna själen marteras, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
