Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Den Underbara Byttans tal om poesin m. m. Den Underbara Byttans visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Innan slaskhink och järnsäng fanns opp var jag till,
som en kräfta min resa i släkten jag gjort.
I min farfars tid var jag full utav sill
och nu är jag full utav lort
— "Jag har skaldiska anlag!" skrek Byttan
hög-modigt. Jag lutar dock icke så mycket åt
centrallyriken som Ping-Ping. Centrallyriken är bäst, men
därtill erfordras stor stillhet och mycken meditation
efter en föregående hemsk livserfarenhet. Den senare
har jag, det förra är mig hemlöse förvägrat. Men . . .
Det gör detsamma, ja rakt detsamma,
ä bottnen kvar, finns dä hopp fallera!
Ja dä ska ja säja er, jäklar anamma,
ä bottnen kvar, finns dä hopp fallera!
Det där var refrängen det! En viss mäktighet i
stilen, ett kraftigt anslag! Sådan vers i
fortsättningen! Den hamrar mot själarna som släggor, -man
får en krypande känsla i ögonen och tårarna pressas
fram i ryggen när detta ämne rätt behandlas.
Ja dagarna rulla och kimmarna braka
inälvorna vända sig, versen tar fart,
ej rädes jag att mot förgängelsen skaka.
Hell, helande sprickning som väntar mig snart!
För då gör dä samma, ja rakt däsamma,
ä bottnen kvar, finns dä hopp fallera!
Ja dä ska ja säja er, jäklar anamma,
ä bottnen kvar, finns dä hopp fallera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
