Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
— Var så go å kom å ät Pettersson.
Då uppgav Åkkärran plötsligt ett gällt skriande:
hon hade upptäckt två lösa skruvmuttrar, som hon inte
visste var de skulle sitta ens. Kaffebrännaren sa, att
det var födelsemärken och att de skulle sitta på
ryggen. Släng dem under golvet, sade Vetenskapsbyttan,
det är bara ett par vårtor, som har blivit över. Man
gav dessa vårtor åt Kiliwippa, som emellertid inte
kunde äta dem.
— Herr ordförande, började Åkkärran högtidligt,
det är den store men ringaktade Abel Canarius, vars
talan jag för. Han har sagt mig att hur många böcker
han skriver och hur bra de än äro, så får han bara
skäll för dem. De två sista har han även skrivit med
sitt hjärteblod i stället för med bläck. Nu veta vi att
vi alla äro mycket litterära och bildade. Är det inte
en skam att se Canarius gå svältande under det
Ping-Ping vräker sig i flott? Han har inga andra vänner
än oss, än vi, hans trogna. Låtom oss bilda en
sammansvärjning ...
— Prat, inföll Vetenskapsbyttan Surholk, här
gäller det inte vem som kan skriva vers och göra böcker
utan materiens eviga kretslopp, urval och så det allra
nyaste gudsbegreppet. För vi måste ha ett nytt, det
gamla är fullt av lus.
— Solar, planeter, utveckling, celler, spindlar,
ormar, loppor och löss! kraxade papegojan Kiliwippa.
— Fy fan, sade Järnspettet, men få vi jordbruk
åt de mindre bemedlade så kan det väl gå för sig.
Men Repströms Pipa hade hoppat upp på en bänk
och talade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
