Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Emellertid: — tror någon att alla dessa olikartade
föremål blevo vänner därför att de blevo delar i
samma maskin, så har han ingen erfarenhet. De äro
allesammans till för att äta ut varandra, och fast var
och en fyller sin lilla uppgift, skriker var och en till
sin granne, att han är oduglig i maskinen. Och
utanför maskinen sitter Kiliwippa i sin bur och lyssnar
på hur de skilda delarna sjunga. Men så fort hon får
höra ljudet av en sång, som hon aldrig kan lära sig,
blir hon så häftigt förfärad, att hon skriker och
släpper träck ifrån sig. Därför har den stackars Canarius
hängt upp hennes bur hos farbror O, strax innan han
dog.
Ibland bär jag ut buren med Kiliwippa och sätter
den på Canarius grav. Jag har allvarligt försökt lära
henne åtminstone utan att begripa innehållet att
felfritt kraxa fram en strof ur den hänsovnes dikter.
Men hon bara träckar allt värre. Jag vågar aldrig
gå så nära buren, att jag kan göra ren den, men jag
lovade Canarius på hans dödsbädd att varje
skärtorsdag hälla över henne en hink kallt vatten. Men blir
hon alltför jäklig, skall jag hälla en helt annan vätska
över henne.
Tillägg: Ur Den Underbara Byttans fabler
Första fabeln
En samojedkvinna hade en man, som var en stor
ryttare och stridsman och vilken kunde leva
uteslutande av rått kött, så att hon aldrig behövde koka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
