- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
170

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Sin moders ende son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

Han var hennes sorg, en trettio års vild, levande sorg.
Hon hade velat att han skulle läsa därför att han
hade ett gott huvud, hon hade talat med pastorn om
den saken, och allt skulle kunnat ordnas om inte det
kommit till prästens kännedom, att han legat död full
i diket en söndag. Och så hade moderns dröm
upplösts i tyst smärta. Hon var god, mor, och han var
ond. Ja han var säkert ond i hjärtat som kunde bära
sig åt så här.

Ranunkler och prästkragar nickade i den svala
morgonvinden, som gick fram över åsen, fylld av
åkrarnas klöverdoft och de tidiga timmarnas rena fukt.
Men Hans märkte det icke, han liksom stirrade in i
sig själv och fann sig vara avskyvärd. Just i dag
när han skulle tala om den nyheten för mor, att han
skulle gifta sig, just i dag skulle han också komma
hem utvakad, nersölad, halvrusig och glåmig, det var
otur detta, det var mer än otur, det var liksom om
det passade ihop det ena med det andra — ty mor
skulle inte tycka mer om hans fästmö än om hans
rus. Söderboflickan var välbärgad, men det brydde
sig mor inte ett dugg om, den flickan hade ont rykte.
Men nu så — så var det ingen annan råd, det var
så långt kommet, att det måste ha sin gång för barnets
skull. Men se där — en svag rök ur skorstenen steg
saktmodigt upp mot morgonhimlen, långsam som
gamla mor själv, som nu blåste på de sura pinnarna
under pannan. Han skulle ha huggit ved åt henne i
går, men så hade Johan Sörman kommit med
brännvin. Han skulle ha varit hemma nu själv och stigit
upp och kokat kaffe och gett mor — men varför i
Herrans namn grubbla — skulle han inte gå in ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free