Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Sin moders ende son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
geting. Där låg han ju, pojkstackarn. Han hade inte
orkat hem ens eller kanske han inte velat? Han låg
med likblekt ansikte uppåt och händerna knutna.
Skjortbröstet var upprivet. Han var då inte död, han
andades tungt, häftigt, och ibland sparkade han med
ena foten oöh stönade. Den gamla gick fram och
ropade, hon böjde sig över honom, ruskade honom, men
han bara stönade, vaknade ej.
Plötsliga moln hade höljt himlen, små regndroppar
föllo. Den gamla såg sig om, sedan böjde hon sig ner
över sonen och med en nästan vanvettig ansträngning
fattande i hans kläder, stundom även med tänderna,
lyckades hon draga den döddruckne in under
granarna i skydd för regnet. Sedan gick hon till stugan.
Om en stund återkom hon så skyndsamt hon
förmådde. Hon hade en gammal filt med sig, och hon
höljde den över Hans, stoppade till mycket noga om
honom, såg till att intet hindrade hans andning,
alldeles som hon gjort för trettio år sen, när han låg i
den lilla klädkorgen och sov. En stund stod hon och
såg hur bröstet under filten hävdes upp och ner, och
sedan stapplade hon bort, flämtande efter
ansträngningen. Hon ville leta efter några torra pinnar, men
krafterna stodo henne inte bi, hon måste gå hem och
sätta sig vid bordet, stilla, med händerna knäppta och
nästan utan rediga tankar, medan ovädret drog fram
och ruskade i den gamla ruttna dörren. Men då och
då kunde hon ej låta bli att tänka: han måtte väl inte
dö därute!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
