Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Svenskens duell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
som var tillkallad i stället för fältskär, sprang hem
till honom. Han satt ooh rökte och såg slö ut, och han
talade om att gå ut och skjuta änder morron därpå.
•— Du får allt gå ner till dom ett tag först, menade
jag.
Han såg förvånad ut. — Vilka jäkla dom?
frågade han nyfiket.
— Italienarna, vet jag, du ska ju duellera. . .
— Hör du va ä’ de för slag, Erker?
Jag slog ihop knäna i häpenhet. — Herre Je —
vet du då inte dä — dom ska skjuta på däj med
pistol på vissa stegs avstånd . . .
Nilsson steg långsamt opp och kom alldeles inpå
mäj. — Skojar du — ska dorn — ska dom —
skjuta — mäj på visst — avstånd? Vern fan har hittat
på såna dumheter?
— Du ska också få skjuta på Rotti — på samma
gång, och den som får kulan i hjärtat, han är
besegrad.
— Tacka fan för dä! Jaså — hm, är det på det
viset — vill du visa mäj var dom sitter nånstans.
— Kom, kom, dom sitter inte, dom står. Jag ska
strax föra dig dit.
— Vänta. Han tycktes fundera på något, sedan
hämtade han en väldig gärdsgårdsstång och tog den
på axeln. — På vissa steg, sa dom, mumlade han,
dom är för fega förstås, annars vore det väl bäst
sätta revolvern i örat på en gång. Vissa steg!
Den jättelike svensken Nilsson gick långsamt före
mäj över åkrarna ned mot fabriken, med stören över
axeln. Jag trodde att han skulle ha den att mäta upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
