Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - "Amiral Wellington"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’AMIRAL WELLINGTON
Han satt i ett hörn av ölstugan Fyrtornet och
torkade sina glasögon när jag kom in där. Han sade att
jag var den enda människa han önskade träffa i sitt
nuvarande tillstånd, att jag kom som sänd av Gud
— ty det var alldeles säkert att det måste finnas en
allmakt, så vist som allting var ordnat — ty han hade
just undrat hur han skulle få en ny sej del, han hade
bara druckit en förut och den var han skyldig för.
Vad förslog väl en sej del i den här hettan? För övrigt
hade han bara gått in här för att laga sina glasögon,
och då måste han ju beställa något för att få sitta.
Han hade tiggt en ullgarnsända av Stolta Mari och
lindat garn kring spängerna, så att de inte skulle
skava skinnet av öronen. Ända sedan han slog sig ner
i källarvåningen från tio meters höjd hade han
begagnat glasögon. Detta hände strax efter det han
kom hem från Rom. Han hade för resten kommit
dit bara av en slump, det var så att han var elektriker
och hade fått ett statsstipendium på två tusen kronor
för utrikes studier, och det tog slut i Köpenhamn,
varför han måste gå till fots resten av vägen genom
Danmark och Tyskland och i Frankrike över Lyon till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
