Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Författningsstridens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
STRIDEN OM DEN DANSKA STATSFÖRFATTNINGEN.
skulle välja, sade de. Af sin riksdagsman hade de rätt
att fordra, att han skulle vara ense med dem i politiskt
afseende, detta var Edv. Brandes, och det var dem nog.
Hans religion angick dem ej. Edvard Brandes inträdande
i folketinget gaf anledning till en rätt häftig debatt.
Grundlagen föreskrifver nämligen, att hvarje riksdagsman
skall aflägga ed på grundlagen, och detta försiggår efter
ett visst religiöst formulär, ehuru såväl fritänkare som
anhängare af skilda trosbekännelser mycket väl kunna
väljas till riksdagsmän. Edv. Brandes aflade eden som
så många fritänkare gjort före honom; men nu, kort efter
hans förklaring på valmötet, väckte detta en stark
förbittring inom högern.
Hörup och Edv. Brandes utöfvade under de
följande åren ett stort inflytande inom folketingets
vänsterparti, men tillsvidare dock endast genom sina personliga
krafter. Annat blef det sedan man lyckats skapa ett
köpenhamnskt vänsterparti starkt nog att i förbund med
socialdemokraterna besegra högern i själfva hufvudstaden. Det
var i början på 80-talet, som omslaget i åsikter blef så
stort i Köpenhamn, att detta blef möjligt. Inom den
akademiska världen hade ungefär hälften öfvergått till de
nya åsikterna. Inom studentföreningen, där de
nationalliberala härskat mer än en mansålder, kämpade de nu
för lifvet mot de unga radikala studenterna; och det var
endast med tillhjälp af de äldre medlemmarnas fasta styrka,
som de lyckades behålla öfvertaget. År 1882 slutade striden
med att de radikala medlemmarna förlorade tålamodet:
de utträdde i betydligt antal och bildade studentersamfundet;
delningen inom den akademiska världen hade funnit sitt
officiella uttryck. Likaså delades borgerskapet i
Köpenhamn; icke så få af de burgnare affärsmännen gingo öfver
till vänstern. Och slutligen nådde rörelsen medelklassen
i Köpenhamn; om också flertalet bland dem förblef högern
troget, öfvergaf dock en stor del de gamla färgerna
och slöt sig till oppositionen.
Samtidigt härmed blef socialdemokratien så stark, att
dess röster kunde väga tungt vid valen.
Fackföreningarna hade under tiden samlat allt fler och fler medlemmar
och fast slutit sig tillsamman kring ledare, tagna ur
arbetarnas egen krets, män sådana som P. Holm, Hördum
och C. C. Andersen. Den socialistiska rörelsen var mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
