Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stridens höjdpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDENS HÖJDPUNKT.
35
kunde ej häller uppskjutas, emedan detta ej kunde ske
mer än en gång för hvarje riksdag. En ny provisorisk
finanslag kunde därför ej utfärdas, ty därtill fordrades,
att riksdagen ej var samlad. Ur denna obehagliga ställ
ning sökte sig regeringen en utväg med tillhjälp af
grundlagens § 11, som säger: »Konungen har, med de i denna
grundlag bestämda inskränkningarna, den högsta
myndigheten öfver alla rikets angelägenheter, och utöfvar den
genom sina ministrar». Med åberopande af denna paragraf
lät man kungen genom en s. k. »kunglig resolution»
bemyndiga regeringen att tillsvidare besluta de löpande
statsutgifterna. Detta steg betecknade folketinget som
ännu ett grundlagsbrott. Till de i grundlagen bestämda
inskränkningarna hörde ju just den, att utgifter icke
finge beslutas förrän finanslagen var antagen. Allt detta
hindrade dock icke, att då regeringen ånyo framlade
finanslagen för följande år, så upptog folketinget den till
förhandling och förkastade den icke utan skickade den till
utskottet. Två dagar därefter upplöstes riksdagen, och
den provisoriska finanslagen utfärdades ännu en gång; då
närmade sig den 1 april följdes den af en annan,
och på sommaren 1886 utfärdades ytterligare två
provisoriska lagar: en om det köpenhamnska rättegångs- och
polisväsendet och en annan, som inkränkte tryckfriheten.
Från högern framhölls under dessa strider upprepade gånger,
att om vänstern ansåg regeringens åtgärder
grundlagsstridiga, så kunde de ju anklaga den inför riksrätten.
Vänstern svarade, att dennas dom kände man på förhand;
hälften af dess medlemmar voro ju högermän, valda af
landstinget, den andra hälften utgjordes af
höisteretsassessorer, som voro utnämda af regeringen. På ett annat
sätt kom frågan att föreligga för högsta domstolen genom
öfverklagade domar, som afkunnats enligt de
provisoriska lagar, som förkastats af folketinget. Högsta
domstolen kringgick saken, den undvek att uttala sig om,
huruvida den ifrågavarande lagen tillkommit på lagligt sätt
eller ej, men fällde dom med den motivering, att en sådan
lag faktiskt förefanns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
