Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Stridens afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDENS AFSLUTNING.
45
lighet att ställa vänstermännen och socialisterna mot hvar
andra. Allt förgäfves!
Allt förgäfves! För hvar dag som gick vände sig
landets allmänna mening allt starkare mot högern. Många
som både af öfvertygelse och af privata inträssen voro i
hög grad konservativa, önskade dock, att det måtte bli
ett slut på detta, att denna författningsstrid, som hämmade
och skadade så mycket i Danmark, måtte upphöra. Och
alla insågo de, att den blott kunde sluta på ett sätt,
nämligen med vänsterns seger.
Under sommaren 1901 måste ministären Sehested afgå,
och i dess ställe trädde nu en utpräglad vänsterministär. Dess
ministerpresident blef en universitetsprofessor, som hittills
ej tagit del i den praktiska politiken: Deuntzer, men de
öfriga medlemmarna af ministären voro vänsterns fyra
ledare: J. C. Christensen-Stadil, Alberti, Hage och Hörup.
Ministären var ett troget uttryck för de olika riktningar,
som möttes inom vänsterreformpartiet, en utpräglad
parlamentarisk ministär.
Därmed slutade författningsstriden i Danmark.
Folketinget hade efter 35 års kamp med växlande framgång
omsider hemburit segern. Man kan icke säga, att
därmed folketingsparlamentarismen uttryckligen är teoretiskt
fastslagen. Högern har icke erkänt, att kungen är
skyldig att taga sina ministrar ur folketingets majoritet, och
ingen uttrycklig grundlagsbestämmelse härom har blifvit
fastslagen. Men det har visat sig praktiskt omöjligt att
i längden regera mot folketingets vilja, och man kan säga,
att det är ytterst osannolikt, att ett sådant försök skall
komma att förnyas.
Denna författningsstrid har varat en människoålder,
och under denna tid ha nästan alla reformer i
lagstiftningen legat nere i Danmark. Ingen af de stora,
genomgripande reformlagar, som skapa nya villkor för
folkklassernas lif, ha blifvit genomförda. Man har fått nöja sig
med de nödtorftigaste tillfällighetslagar. Då och då har
visserligen en och annan lag antagits, som kan kallas en
reformlag, men dess innehåll har då alltid haft en prägel
af, att den ingalunda varit ett mål utan blott ett medel
i författningspolitikens tjänst. Medan lagstiftningsarbetet
sålunda stått stilla, har dock lifvet gått framåt.
Statsmakternas passiva, nästan hämmande hållning har icke
kunnat hindra samhällets utveckling. I materiellt afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
