Visor och ballader / 16 (1921) Author: Dan Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolvaktarens visor - Benkvarnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ty det lägger sig att sova när vandringen är slut — det sparkar ej mera eller hoppar; av det spröda och hårda som funnits förut finns blott snövita, stoftfina kroppar. Och om somliga gå ut till en darrande dans, till den sista och gladaste av alla, om de skimra som pärlstoft i aftonens glans, så tröttna de dock snarligt och falla. Kanske stundar det uppståndelse till kommande vår? Kanske spelar det och viskar i träden? Det som dog för en vecka sen och maldes i går, kanske gungar det till nästårs i säden? Men stenarna gå evigt sin gnisslande gång, och dammet bolmar skyhögt i porten, och mjölnaren säger att benkvarnens sång, är den gladaste som sjungits på orten.

———

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>