Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolvaktarens visor - Sista natten i Paindalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
och det värsta är: jag var ond och jag trätte nog
och svor.
Men jag minns inte att jag slog dej, kanske gjorde
jag det ändå? —
Du fick aldrig tid den hösten att se om skyn var
blå eller grå!
Minns du muren av kullrig gråsten? Du har svettats
en smula för den!
Du bar ämbar på ämbar med murbruk, och då
var du havande än!
Du var bara en krokryggig slav åt en stackars
släpande man — —
Kan du bedja, så be för mej, hustru — för själv tror
jag inte jag kan.
Minns du rågen du rodde i rasande storm?
Mellan drivis som brakade, sjöar som slog,
du höll årån hårt som satan den natten,
och döden såg dej och han kände nog
dina händer av järn, dina armar av stål,
som höll slagsmål med Tärnsjöns vrålande vatten.
Och jag vet nog, Mari, att när gubben är död,
då med skrumpna och hårdnade händer
ska du binda en lingonriskrans,
att läggas på locket till hemgjord kista,
och följa din arbetskamrat i det sista.
Det river och sticker, mitt brinnande bröst,
och i feber bränner min bengula kind...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
