Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Det kallas vidskepelse - Spådomen om varma källorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
SPÅDOMEN OM VARMA KÄLLORNA.
Bleka och hatande män ha lutat sig ner över
vattnet,
läst i vårt grumliga djup och bedit om hemliga ting.
Öst av vårt heliga vatten över de blodade händerna,
smitt vid vår dyiga våg på det ändlösa ödets ring.
Svarta och blanka vi sova tryggt mellan gungande
öar,
tyst tog vårt sväljande djup emot var nersölad kniv,
tysta vi speglade skyn och stränder av gungande
ängar,
sakta gick jägarna hit att offra för byte och liv.
En gång var källan ett hav, där i solvita stormar
irisskimrande dansen gick yr genom skummande
våg.
Då var sommaren het och blå och beskådad av ingen,
osedd i vildhavet speglade åskmolnens svartröda tåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
