Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Hans slavar slumra stående:
han är vaken för länge i natt —
han skriver den vises ordspråk,
med ett stillsamt dödskalit skratt.
Predikaren är han — och konung —
det är allt den vise vet —
och om fänadens ande gör sällskap med hans,
det är ock fåfänglighet.
Det är gott för det myllrande folket
att akta på Herrens bud.
Och den som har hedniska hustrur
får offra åt hedningars gud.
Kring pannan gul gå skuggor
som regntorra moln kring förtorkad kust —
bakom huden en dödskalle grinar
sitt spe över människors lust.
Att vara en vis och att vara en dåre,
att vara en syndfull, en alltför rättfärdig,
är farligt och tokot:
min son, da skall skåda på Herrens verk!
Ho är som kan rätta,
vad han har gjort krokot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
