Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Angelika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Er kärlek var av feghet, er rättfärdighet för gunst,
och det enda ni gjorde när fruktan teg, det gjorde
ni av brunst.»
Och jag svarade: »Anden ville nog, men köttet
ropade nej,
och sällan när köttet syndat ville anden ångra säj.
Jag tror de hjälptes åt, de två, att dra oss till Ebal
ner,
men det mesta var nog av kroppen, den kropp som
är ej mer.
Vi var på det hela taget ett lortigt och underligt
pack,
och kroppen låg om vår andes fot som en tung och
skavande black.
Och nu ber jag om domen, Herre, om ditt eller
skammens land —
Mitt namn är William Andersson och min synd som
havets sand.»
Men Herren sade: »Tag din mö, som du älskat och
älskat så,
men som på grund av ringa stånd du ej var värd
att få.
Jag tror jag prövar er än ett tag under
sommarhimlen blå,
och nu så är jag trött på er, och ber er alla gå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
