Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - På havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Ni vågor som sjunga orn kvällen när solen går ner>
nu bären, nu biåsen mig bort där mig ingen i
mörkningen ser!
Nu lysen och fradgen bland mulnande holmar och
skär
och visen mig vägen som långt ned i tystnaden
bär!
Jag suges och drages och törstar och längtar till er,
ni vågor, som sjunga om kvällen när solen går ner.
När går du på vatten som fordom en gång, Nazaré,
och stillar all storm när de dina förtvivlade be?
Vi stannar du borta och döljer ditt anletes ljus,
och pekar ej ens med ett finger mot kärlekens hus?
Vi hade en styrman en gång uti barndomens dar,
en skäggig kapten var Gud Fader, en älskande far.
Nu äro vi ensamma här uti natten, o böljor, med er,
som sjunga om döden i kvällen när solen går ner.
(1919)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>