Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - En ballad till mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Väl hårt var ditt liv i din ungdoms dag,
ur mörkret du stapplade hit,
en olärd kvinna, spenslig och svag
och mager av ungar och slit.
Och ensam plåga och värk och nöd
och den gudslika kärlek till barnet du bar,
allt blandades beskt med salt i ditt bröd
under väntandets tunggådda dar.
Om icke du visste hur ond jag var
och hur nära den själens död,
som det släckta ljuset från staken tar
och slår mörker i ögonens glöd,
så var dock ditt hjärta så nära mig,
hur fjärran jag vandrat åstad,
att min vånda förnams som en skugga kring dig,
där i mörkningen länge du bad.
Du kvinna som smärtsamt i kärlek mig fött
du förstår mina kärva ord:
jag skall glädjas, o mor, när du stilla har dött
och får vila ditt hjärta i jord!
Ty endast därnere i ljudlös mull
den belönande friden bor,
det bästa — en jordrymd av tystnad full —
är nog gott åt en kärleksfull mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
