Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
MINNET.
Det stod en natt med stjärnor, många hundra,
och brännkall rymd kring unge Villiams hus,
en natt när tjärnens tunga isar dundra,
och det går köld ur själva månens ljus.
Och uti djupa hav av snökristaller
stod skogens träd stenstilla som koraller.
Herr Bill han var, fast ung, en man av värld
berest, fördärvad, from, lastbar och lärd,
med många bleka kvinnors minne
som icke läkta sår där djupast inne,
och denna klara, sköna vinternatt
hans sista kärlek framför brasan satt.
Och Bill var trött fast han var ung
och stirrade förstrött igenom rutan
och när hon sakta räckte honom lutan,
och sade: »älskade nu le och sjung»,
han sjöng. Hon hörde tonerna och orden
likt tunga stenar som slå dovt mot jorden,
och läste i hans blick hans enda önskan så:
vi haft vår stackars glädje — du kan gà.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
