Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Det lyste som av ruttnad lust, det ville opp
det ville vandra, ville gå och tala
och en gång som en viskning hes från munnen lopp
men med en ton som ville det hugsvala:
»Av allt du gjort jag endast minnet är
och du blir aldrig salig på att ha mig här.
Och om du är en man av stolthet och av ära
och står liksom en karl för allt du gjort,
så är din plikt att tåligt mig på ryggen bära,
jag stinker nog, men hindrar icke stort!
Försök ej mer — du känner icke mig,
jag dör blot t en gång till: och då med dig!
Blygs ej att genom världen bära Minnet
jag blott kan ses och märkas utav dig,
och allt vad dina vänner varsna är
blott jämt din trötta gång, ditt pinta öga,
och även detta döljs för dem ju mer
du tappert under minnets börda ler
och vänder blicken stadigt mot det höga.
Då skall du känna hur på hjärtats spända strängar,
en fröjd likt lätta pärlor faller ner
och spelar som en vind på sköna blomstersängar.»
(1920)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
