Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Höstmelodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
HÖSTMELODI.
Jag är ensam i mina minnens hus, men det gamla
går jag till dom,
och mitt hjärtas gård är en bräddad säng med
ångestens mörka blom.
Som man väntar ett vårregn, så väntar jag den
svala och stränga tid,
som skall bädda min ungdoms gula blad i snöns
barmhärtiga frid.
En sommarens ungmö hon dröjer väl än med en
kärlekens visa från förr,
och står som en tiggerska bedjande kvar vid min
ungdoms stängda dörr.
Som flyttande fåglar försvinna de år som gjorde
mitt hjärta glatt,
och dagens saga och kvällens sång de ropa: vi
gå — god natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
