Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Hymn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
I vånda böljade Etern, alla världarnas åldriga mor,
och se, när hon fött, i ett guldfärgat ägg av eld
hela skapelsen bor!
Och planeterna ilade var sin väg ur äggets brustna
band
av olika skepelse, namn och mått men styrda av
samma hand.
Till den okände Guden vår dyrkan!
Oändlig är Själen, dess syn utan gräns av Tid och
hindrande Rum,
oändliga vägar med vingade fötter den vandrar i
Etern stum.
Omslutande länder och stjärnor och hav bakom
rymdernas förlåt den når,
otröttlig, omätlig och ensam på härskarnas vägar
den går.
Till den okände Guden vår dyrkan!
På jorden danad av varp och väv av seende, rum
och tid,
skall själen längta till Dig, och, Dig finnande, vila
i frid.
Skall utan att röra sig vandra in i det eviga
namnlösa hus,
när Dettas, det timligas, natt har gått ut i en
morgon av evigt ljus —
Till den okände Guden vår dyrkan!
(1919)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
