EN SVINAKTIG FOLKVISA. En om och den sorglig liten visa jag nu att skriva går ren och' trogen kärlek och djupa hjärtesår kval, om vilka vi ej kunna drömma, handlar om en jungfru, som grymt be­ dragen stod av sköna slaktardrängen i slaktar Pålmans bod, men tararna, de ljuvliga, månd’ strömma. Det doftade i köket av jungfru och puré, när drängen första gången steg in med sin filé, men, ack, nog glömde han att den berömma. Då deras blickar möttes, de älskade varann, så mycket ochi så kraftigt som nånsin älskas kan, men tårarna, de ljuvliga, månd’ strömma. Snart slaktardrängen tröttna på jungfrun och sin lek, och jungfruns salta tårar föll ned i glass och stek, fast ingen henne vågade att dömma. 31