VÄRT LAND. (Moderniserat under dyrtiden.) Vårt land, vårt land, vårt fosterland, ljud högt, o dyra ord! Ej finns hos oss det minsta grand, som ej berörts av jobbarhand, och slut är nu med smörgåsbord och nubben i vår nord. Vårt land är fattigt, skall så bli, och allt försämrat är. En främling far oss ej förbi, han har det bättre här än vi, han lever utan allt besvär och får vad han begär. / Vi älska sprit, vi älska snus och ärter och buljong, vår kaffepannas dova sus, vårt smör och socker, gryn och ljus — allt, allt, vad vi ha ägt en gång, är blott en syn, en sång.