Fru Kalson satt i sin fåtölj och1 läste i romanen, hon såg föraktfullt på sin man, som somnat , på divanen. »O, Kalson!» skrek hon, »vad mitt liv är gräs­ ligt trist och platt ! Ack, om jag hade blott ett djur, en fågel eller katt !» För att få slippa höra mer, gick Kalson ut i harmen, men fram på kvällen kom han med en låda under armenv och' segerglad han ropade : »Ej någon katt det är och ingen fågel — men jag har en apa i den här! \ Jag köpt den av en vän till mig, en sjökapten från Japan. I morgon skall jag släppa ut den underliga i apan,