- Project Runeberg -  Dår-Huset, Comoedie af Fem Acter /
46

(1741) [MARC] Author: Reinhold Gustaf Modée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Leander. Låssar i det samma åter wilja gå bort, men Trulls håller
honom tillbakars. Han säger till Trulls, högt: Jag tror, at I ären underlig
min wän, intet har jag något otalt med henne, och hon
intet heller med mig, som jag hoppas.

Selinde. Nei aldeles intet, min Herre, tro intet, at jag
mycket tycker om sådana Personers sällskap som hans.

Leander. Och jag mycket mindre om sådanes, som hennes.
Till Trulls: Kom nu min wän och fölg mig efter Er låfwen, till
Inspectoren. Derpå går han ut, sedan han förut båckat sig för Justina, men
intet för Selinde.

Trulls. Följer med, och säger wid utgåendet åt Selinde:
Ha! ha! det war rätt åt Er, Mademoiselle. Tacka will jag
den karlen, han wet, at gå åt folcket, som de äro siuka till.
Går bort.

Justina. Sijr du nu, hwad du har, Selinde, för din
spåtskhet, som du altid wisar ewot folck. Tro mig säkert, denne
karlen lärer intet wara wan till at bli så handterad. Hon går ut.

——————————————————————————

Scena 12.

Selinde. J. Stina.

Selinde.

Nå har du nånsin sedt makan Stina, och tror jag intet, at
owettigare karl, än han, kan finnas under Solen.
Stina. Ja det må jag wäl tillstå, Mademoiselle, och förtryter
mig hans oförskiämde upförande emot Er, mer än jag kan
sägat.

Selinde. Det kunde äntel. wara stor sak deri. Men så
måste jag likwäl bekiänna, at sådant föracht af en karl kommer
mig så mycket mer främmande före, som denne warit den aldraförste,
som wijst det emot mig. Ty du wet, Stina, huru litet
jag derwed är wan, och huru många karlar liksom täflat sins emellan
om, hwem som skulle mäst hedra och ära mig, fast jag
warit mycket litet mån om altsammans. Men nu märcker jag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/darhuset/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free