Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anvisningar för begagnandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anvisningar för begagnandet
DANSKT UTTAL
a uttalas, när vokalen är kort, ungefär som i svenskan (som a i sv.
’hatt’): blad. Långt a närmar sig sv. ä, ehuru detta inte får
överdrivas: gade. Framför och efter r uttalas a som i svenskan: rask, far.
I diftongen [ai] uttalas a som kort a: maj, i diftongen [au] som a
framför r: hav.
d efter enkel vokal uttalas mjukt (da. ’blødt d’), ung. som engelskans
tonande th [ð]: bad, bide, avledningsändelsen -hed; likaså dd: sidde.
— I förbindelserna ds, dt, ld, nd är d oftast stumt; likaså i rd i slutet
av ord: plads, vold, hård; d höres dock ofta i -ndr- och före ändelsen
-ig: andre, yndig.
e uttalas i regel slutet (som e i sv. ’se’), när vokalen är lång: hed;
öppet (som ä i sv. ’färg’), när den är kort: ven; och som
»mummelljud» [ə] (som e i sv. ’större’), när den är obetonad. — Före g och j
uttalas e som kort a: jeg, vej.
g uttalas som hårt g (g i sv. ’gata’) i början av ord, även före mjuk
vokal (e, i, y, æ, ø) eller j: give, gjorde. I några franska lånord uttalas
dock g som sj-ljud: geni, genert. — Efter vokal i slutet av ord,
som i böjd form får gg, uttalas g som k: væg. För övrigt uttalas g
mjukt [γ] (da. ’blødt g’; ett tonande ljud som bildas genom att
bakre delen av tungan höjes mot gommen) efter vokal samt efter
l och r: læge, vælge. Så också i förbindelsen gn: velsigne. — eg och
øg uttalas ofta som diftong [ai, ɔi]: negl, nøgle. — g är ofta stumt,
t. ex. i pige, uge, fugl, i imperf. fulgte, spurgte och i änd. -ig: yndig.
i uttalas ofta som e, när vokalen är kort, särskilt före n: ingen, drikke,
fisk; dock som i före ld, lt, r (jfr y): vild, ilt, kirke. Undantag framgår
av ordbokens uttalsbeteckning vid respektive ord. — min, din, sin
ha långt i.
k uttalas som hårt k (k i sv. ’katt’) i början av ord, även före mjuk
vokal (e, i, y, æ, ø) eller j: kende, kilde, kjole; k och kk inuti ord
uttalas ung. som g: ikke [e′gə] (undantag: lånord, t. ex. ekko).
o uttalas, när vokalen är lång, mindre slutet än i svenskan: bo, skole.
I åtskilliga ord, som i svenskan har o-ljud, uttalas o i danskan som
å: klog, bog, torsdag [tå’rsda]. När vokalen är kort, uttalas den
närmast som kort sv. å [o]: komme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:24:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dasv1984/0006.html
