Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. III.
Ändrade förhållanden.
Formannens häst var den trögaste häst i världen,
åtminstone hoppas jag det, och han luffade sakta
framåt med sänkt hufvud, som om han funnit nöje
i att låta dem vänta, som skulle ha försändelserna.
Jag inbillade mig verkligen, att han vid tanken därpå
skrattade i mjugg, men formannen påstod, att han
besvärades af kvarka.
Formannen hade tör vana att i likhet med sin
häst hålla hufvudet sänkt och dåsigt luta sig framåt,
då han satt och körde med armarna stödda mot knäna.
Jag säger »körde», men jag fick för mig att kärran
lika bra kommit till Yarmouth honom förutan — det
drog hästen försorg om —■ och hvad
konversationen beträffade, fullgjorde han dess fordringar
uteslutande medelst hvissling.
Peggotty hade en korg med matsäck i knäet, och
den hade säkert räckt, äfven om vi i ett sträck farit
till London. Vi åto mycket och sofvo mycket.
Peggotty somnade alltid med hakan stödd mot korgens
grepe, som hon aldrig släppte, och om jag ej själf
hört det, hade jag aldrig trott, att en enda värnlös
kvinna kunnat åstadkomma sådana snarkningar.
Vi gjorde så många afstickare på byvägarna och
höllo så länge på med aflämnandet af en säng på ett
värdshus samt med besök på åtskilliga andra ställen,
att jag blef riktigt trött, och jag blef mycket glad
då vi fingo se Yarmouth. Jag tyckte det såg litet
slaskigt och sumpigt ut, då min blick öfverför den
stora, tråkiga slätten på andra sidan floden, och jag
undrade, hur det var möjligt, att någon del af
jorden kunde vara så platt, ifall den verkligen i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
