Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
»Jag låter honom vrida sig och våndas af smärta.
Jag tänker: ’den där skall jag ta bukt på’, om jag
så skulle pressa hvar blodsdroppe ur honom. Hvad
är det du har i ansiktet?»
»Smuts», svarade jag.
Han visste likaväl som jag, att det var märken
efter tårar. Men om han upprepat sin fråga tjugu
gånger, och hvarje gång låtit den följas af tjugu
rapp, tror jag, att mitt barnahjärta hellre fått brista
än att jag sagt honom det.
% »Du har mycket förstånd för att vara så liten»,
sade han med ett allvarligt leende, som var honom
eget. »Jag ser, att du mycket väl förstod mig. Tvätta
dig nu i ansiktet och följ mig ner.»
Han pekade på det där tvättbordet, som jag
funnit likna mrs. Gummidge, och nickade för att få
mig att lyda genast. Då tviflade jag inte på, och
nu tviflar jag inte på att han utan minsta betänklighet
skulle slagit mig till golfvet, om jag tvekat.
»Min älskade Clara», sade han sedan jag
fullgjort hans befallning och han tagit mig med sig ned
till förmaket, »nu hoppas jag, att du inte skall få
något tråkigt mera. Vi skola nog laga så att det
unga sinnet förbättras.»
Jag hade, Gud hjälpe mig, kunnat bli förbättrad
för lifvet, ja, kanske blifvit en helt annan människa,
om någon då visat mig litet vänlighet. Ett ord till
uppmuntran och förklaring, ett ord af medlidande
med min barnsliga okunnighet ett »välkommen hem
igen», ett vittnesbörd om att detta var mitt hem
hade kunnat göra mig lydig och undergifven mot
honom i hjärtat i stället för skrymtande i det yttre,
hade kunnat komma mig att högakta i stället för
att hata honom. Jag tror, att det kostade på min
mor att se mig stå därinne i rummet så förskrämd
och främmande, och jag tyckte, att då jag efter en
liten stund gick och satte mig på en stol, följde
hon mig med en än sorgsnare blick — möjligen
saknande den barnsliga friheten i mina rörelser — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
