Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vägen var bon bristfällig — föra handen till
väskan, som om hon stått i begrepp att taga fram
nycklarna och afstå dem till min mor, utan att min
mor blef alldeles förskräckligt rädd.
Den dystra anstrykningen i det Murdstoneska
lynnet gaf äfven sin färg åt den Murdstoneska
religionen, som var hemsk och förfärlig. Sedan har jag
tänkt, att denna dess beskaffenhet var en nödvändig
följd af mr. Murdstones fasta karaktär, som aldrig
tillät någon att slippa ifrån hela tyngden af de
svåraste straff, som möjligen kunde ådömas. Vare
därmed hur det vill, nog minns jag, med hvilka
högtidliga ansikten vi plägade gå till kyrkan och huru
allt därinom tycktes förändradt. Åter är den
fruktade söndagen kommen, och jag släppes först in i
den gamla bänken, lik en bevakad fånge eller en
dödsdömd, som skall bevista gudstjänsten före
afrättningen. Därefter kommer miss Murdstone i en
svart sammetsklänning, som ser ut som om den varit
gjord af ett bårtäcke, så min mor och sist hennes
man. Nu är inte Peggotty med som förr. Åter
lyssnar jag till miss Murdstone, som frammumlar
respon-sorierna och kraftigt betonar de hemskaste orden.
Åter ser jag hennes mörka ögon rulla kring kyrkan,
då hon säger »förtappade syndare», som om hon
velat kalla hvarje församlingsbo vid namn. Åter
uppfångar jag en och annan skymt af min mor, som
mellan de andra båda blygt rör läpparna, under det att
de som döfva åskor dundra i hennes öra. Åter undrar
jag, gripen af en plötslig fruktan, om det är
troligt, att vår gode gamle präst kan hä orätt och mr.
och miss Murdstone rätt, och om alla himmelens
änglar äro förstörelsens redskap. Om det så händer,
att jag rör iett finger eller ett ögonblick brister i
uppmärksamhet, knuffar miss Murdstone till mig med
bönboken, så att det värker i sidan på mig.
Ja, och återigen när vi gå hem märker jag, hur
grannarna se på min mor och mig och hviska till
hvarandra. Och när de tre äldre gå for ut arm i
arm, följer jag några af dessa blickar och undrar,
5. — Dickens ~ David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
