Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
om inte verkligen min moders steg blifvit mindre
lätta än förr och om inte det glada uttrycket i hennes
vackra ansikte nästan alldeles försvunnit. Åter
undrar jag, om det är några af grannarna som minnas,
hur vi plägade gå hem tillsammans, hon och jag;
och jag går och funderar på detta hela den tråkiga,
dystra dagen.
Det hade ibland varit tal om att skicka mig i
en helpension. Mr. och miss Murdstone hade bragt
frågan å bane, och min mor hade naturligtvis hållit
med dem. Ännu var likväl ingenting bestämdt i
saken. Under tiden fick jag läxor att lära mig hemma.
Skall jag någonsin glömma de lektionerna I Det
hettes, att det var min mor, som ledde dem, men i
verkligheten var det mr. Murdstone och hans syster,
som alltid voro närvarande och därvid funno ett
gynnsamt tillfälle att ge min mor lektioner i den där så
kallade karaktärsfastheten, som var bådas vår olycka.
Tag tror, att detta var anledningen till att de höllo mig
kvar hemma. Jag hade haft lätt för att lära och varit
road af att lära, så länge min mor och jag lefde för
oss själfva. Jag har ett svagt minne af att jag lärt mig
alfabetet vid hennes knä. Än i dag då jag ser på
de feta svarta bokstäfverna i abc-boken, får jag samma
intryck af deras förvirrande former och tycker att
O och Q och S se så särdeles trefliga och
godmodiga ut. Någon känsla af motvilja och obehag
förbinder sig alls inte med dem. Tvärtom tycks jag
ha vandrat på en blomsterströdd stig ända till
krokodilboken, hela tiden uppmuntrad af min mors milda
röst och väsen. Men de högtidliga lektioner som
af-löste dessa, minnes jag som en dödsstöt till min frid,
en daglig träldom och bedröfvelse. De voro mycket
långa, mycket talrika, mycket svåra — ibland för
mig fullkomligt obegripliga — och ofta verkade de
lika förvirrande på både min mor och mig.
Låt mig draga mig till minnes hur det brukade
gå till och beskrifva en förmiddag.
Jag kommer in i hvardagsförmaket efter frukosten
med mina böcker, en skrifbok och en griffeltafla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
