- Project Runeberg -  David Copperfield /
84

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

inte det skadar mig, om jag kastar tillbaka hufvudet
och tömmer det hastigt. Skall jag göra det?»

Jag svarade, att jag vore mvcket tacksam, om
han ville dricka det, så vida det kunde ske utan
fara, annars inte på några vil]kor. När jag såg honom
kasta tillbaka hufvudet och hastigt tömma glaset,
erkänner jag, att jag greps af en hemsk fruktan för att
få se honom drabbas af samma öde som den nyligen
aflidne mr. Topsawyer och falla iiflös ned på mattan.
Men ölet skadade honom icke — tvärtom tycktes det
lifva upp honom.

»Hvad är det ni har där?» frågade han och stack
en gaffel i min karott. »Inte är det väl kotletter ?»

»Jo, det är kotletter.»

»Bevara mig väl, inte visste jag, att det var
kotletter. Det finns ingenting, som så förtar verkan af
det där ölet. Var inte det tur ?»

Han tog nu en kotlett och höll kotlettbenet i ena
handen, en potatis i den andra, och åt med strykande
aptit till min stora belåtenhet. Och så tog han en
kotlett till och en potatis till, så än en kotlett och än en
potatis. Sedan vi slutat, gick han efter en pudding
och ställde den framför mig, hvarefter han tycktes
försjunka i tankar några ögonblick.

»Hur smakar pastejen ?» frågade han och ryckte
sig ur sina funderingar.

»Det är en pudding», svarade jag.

»En pudding!» utbrast han. »Ja, minsann är det
inte det. Inte är det väl en märgpudding ?»

»Jo, det är det verkligen.»

»Det är den bästa pudding jag vet», sade han och
tog sig en matsked. »Var inte det tur? Nu ska vi
se hvilken af oss som kan slefva i sig mest.»

Det var utan tvifvel kyparen. Han uppmanade
mig gång på gång att försöka vinna, men hans
matsked mot min tesked, hans skyndsamhet mot min
skyndsamhet, hans aptit mot min aptit gjorde, att
jag kom betydligt på efterkälken redan vid första
munsbitarna och förlorade all möjlighet att besegra
honom. Aldrig har jag sett någon så njuta af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free