Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Fastän det var en varm dag, tycktes hon inte ha tanke
för någonting annat än elden. Jag tror, att hon till
och med var afundsjuk på den lilla pannan, och att
hon inte tyckte om att den skulle tjäna till att koka
mitt ägg och bräcka mitt fläsk, det har jag skäl att
antaga, ty till min häpnad ertappade jag henne
knytande handen åt mig under det att dessa kulinariska
operationer pågingo och ingen annan såg åt henne.
Solen strömmade in genom det lilla fönstret, men
hon satt med sin egen rygg och den stora stolsryggen
vända däråt, skyddande elden liksom för att hålla
den varm, i stället för att den skulle värma henne,
och bevakade den på det mest misstänksamma sätt.
Då min frukost var färdig och elden åter fri, blef
hon så förtjust att hon storskrattade — och mycket
omelodiskt var det skrattet, det kan icke förnekas.
Jag satte mig ned till min sköna bulle, mitt ägg
och min bräckta fläsksfeifva samt en skål mjölk och
fann måltiden ytterst välsmakande. Då jag som bäst
njöt af den, sade den gamla kvinnan, som tillredt
den, till läraren:
»Är flöjten med ?»
»Ta», svarade han.
»Blås då litet för mig», sade den gamla kvinnan
i bedjande ton. »Gör det!»
Läraren stack då sin hand under rockskörtet och
tog fram flöjten i tre bitar, som han skrufvade ihop,
hvarefter han började spela. Mitt intryck, sedan nu
så många år förflutit, är att aldrig någon i hela världen
spelat sämre. Han åstadkom de värsta oljud jag
nå-gonsin hört framkallas vare sig på naturlig eller
konst-lad väg. Jag vet inte hvad det var för melodier
jag betviflar — men det helas intryck på mig var, att
jag började tänka på alla mina sorger, tills jag knappt
kunde hålla tårarna tillbaka; och så förtog det all
matlust, och till sist gjorde det mig så sömnig, att jag
inte kunde hålla upp ögonen. Dessa sluta sig åter,
och jag börjar nicka! då minnet af den musiken fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
