- Project Runeberg -  David Copperfield /
105

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kretsen af mina bekantskaper vidgar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’ ros

»Vill du använda något af detta nu?» frågade
han mig.

»Nej tack», svarade jag.

»Du får det naturligtvis gärna, om du vill», sade
Steerforth. »Säg bara ett ord.»

»Nej tack, sir», upprepade jag.

»Kanske skulle du vilja använda ett par shilling
eller så vid lag på en butelj vinbärsvin uppe i
sof-rummet?» sade Steerforth. »Jag ser, att du tillhör
mitt sofrum.»

Det hade jag visserligen inte tänkt på förut, men
jag svarade, att det ville jag gärna.

»Godt», sade Steerforth, »och en shilling vill du
säkert anslå till mandelkakor, eller hur ?»

»Ja, för all del, det vill jag visst, det.»

»Och så en till cakes och en till frukt, inte sant ?»
sade Steerforth. »Min käre Copperfield, du slår ju
riktigt på stort!»

Jag skrattade för att han skrattade, men nog kände
jag en viss oro.

»Då är saken klar», sade Steerforth. »Det får väl
räcka så långt det kan, och därmed väl. Jag skall
göra mitt allra bästa för din räkning. Jag går ,ut,
när jag vill, och jag skall smuggla in kalaset.» Med
dessa ord stoppade han pengarna i fickan och
uppmanade mig helt vänligt att inte vara orolig; han
skulle laga så att det gick lyckligt och som det skulle.

Och han höll ord, ehuru jag hade en känsla af
att det visst inte var som det skulle utan tvärtom.
Jag fruktade, att detta var ett förslösande af min mors
vackra silfverslantar. Lyckligtvis hade jag gömt
papperet, hvari de varit inlagda, och det var i alla fall
en vinst. När vi gingo upp för att lägga oss, tog han
fram all valuta han anskaffat för mina sju shilling
och bredde ut den på min säng i månskenet med
följande ord:

»Nu, unge Copperfield, bjuder du pä en furstlig
fest!»

Inte kunde jag vid min ålder tänka på att uppträda
som välgörare, när han var närvarande. Min hatjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free