Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kretsen af mina bekantskaper vidgar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
darrade vid blotta tanken därpå. Jag bad honom
följaktligen göra mig den tjänsten att vara värd, och
som min begäran understöddes af de andra gossarna
i rummet, biföll han den och satte sig på min kudde
och delade ut läckerheterna — rättvist, det måste
erkännas — samt serverade vinet i ett litet glas utan fot,
som var hans tillhörighet. Hvad mig beträffar, satt jag
till vänster om honom, och de andra voro grupperade
omkring oss på de närmaste sängarna och på golfvet.
Hur väl minns jag oss inte när vi sutto där,
hviskande till hvarandra, eller egentligen var det de,
som hviskade, och jag som vördnadsfullt hörde på.
Månljuset föll in ett litet stycke i rummet genom
fönstret och tecknade ett blekt fönster på golfvet. De
flesta af oss voro i skugga, utom då Steerforth
doppade en svafvelsticka i fosforflaskan för att taga reda
på något, hvarvid ett blått sken spred sig öfver oss
för att åter ögonblickligen försvinna. En viss
mystisk känsla smög sig öfver mig, beroende af
mörkret, festens hemlighetsfullhet och det hviskande talet;
jag hörde på allt hvad de berättade med en underlig
känsla af bäfvan och högtidlighet, som gjorde mig
glad, att de alla voro mig så nära, men som skrämde
mig — fastän jag låtsade skratta — när Traddles
påstod, att han såg ett spöke i vrån.
Jag fick höra allt möjligt om skolan och hvad som
hade sammanhang med den. Jag fick höra, att det icke
var utan skäl mr. Creakle gjort anspråk på att vara
tatar, att han var den hårdaste och strängaste af alla
lärare, att han dagligen slog omkring sig till höger
och vänster och rusade in bland pojkarna som en
husar, och piskade utan förbarmande. Själf kunde
han ingenting annat än konsten att slåss och, enligt
hvad J. Steerforth sade, var han okunnigare än
pojken som satt lägst i skolan. För många år sedan hade
han varit en liten humlehandlare i köpingen, och
slagit sig på att hålla skola, sedan han gjort konkurs
och satt af med mrs. Creakles pengar.
Detta och mycket annat, som jag undrade hur
de kunde veta, fick jag höra där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
