- Project Runeberg -  David Copperfield /
107

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kretsen af mina bekantskaper vidgar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lo;

Jag fick höra, att mannen med träbenet, som hette
Tungay, var en förhärdad barbar, som följt med mr.
Creakle, då denne ägnat sig åt skolväsendet.
Gossarna ansågo, att skälet därtill var, att han brutit
af sig benet i mr. Creakles tjänst, att han utfört
åtskilliga arbeten af vanhederligt slag för hans
räkning och, att han kände hans hemligheter. Jag fick
höra, att med undantag af mr. Creakle ansåg Tungay
bela skolan, lärare och pojkar, som sina naturliga
fiender och att hans enda fröjd i lifvet var, att visa
sig sur och elak. Jag fick höra, att mr. Creakle
hade en son, som icke tyckt om Tungay. Denne
son, som biträdt med undervisningen i skolan hade
en gång, då disciplinen öfvats med verklig grymhet,
gjort sin far föreställningar och dessutom protesterat
mot faderns sätt att behandla modern. Jag fick höra,
att mr. Creakle till följd häraf drifvit honom ur huset,
och att mrs. och miss Creakle varit bedröfvade ända
sedan dess.

Men det underligaste af allt hvad jag fick höra
om mr. Creakle var, att det fanns en gosse i skolan,
som ,han aldrig vågade röra, och att den gossen var
J. Steerforth. Steerforth själf intygade sanningen
däraf, då det nämndes och sade, att det skulle roa
honom, att se mr. Creakle försöka. Tillfrågad af
en enfaldig gosse — ej af mig — hur han skulle
gå till väga om han finge se honom försöka, doppade
han en svafvelsticka i fosforflaskan för att sprida ljus
öfver svaret och sade, att han till en början skulle
dänga till honom i pannan med den kolossala
bläckbuteljen, som alltid stod på spishyllan. Vi sutto efter
att ha hört detta en god stund andlösa i mörkret.

Jag fick höra, att både mr. Sharp och mr Mell
ansågos uselt aflönade, och att när det serverades
både varmt och kallt kött till middagen vid mr.
Creakles bord, väntade man, att mr. Sharp skulle
föredraga det kalla, hvilket äfven intygades af J.
Steerforth, den enda af eleverna som intog sina måltider
tillsammans med föreståndaren. Jag fick höra, att
mr. Sharps peruk inte var gjord åt honom och att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free