Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
116
mycket är säkert, och vinet räckte nästan lika länge
som romanerna. Stackars Traddles — jag kan aldrig
tänka på honom utan att känna lust att skratta på
samma gång som jag får tårarna i ögonen —
tjänstgjorde som kören och låtsade sig få konvulsioner
af skratt vid berättelsernas komiska delar och
öfver-väldigas af fruktan, när det förekom någonting af
oroande beskaffenhet. Detta förargade mig ibland.
Ett särdeles lyckadt skämt tyckte han det var att
låtsa som om han inte kunnat låta bli skallra med
.tänderna hvar gång jag råkade nämna en alguazil
i sammanhang med Gil Bias’ äfventyr, och då Gil
Bias träffade röfvarhöfdingen i Madrid, låtsade sig
den olycklige skämtaren fattad af en sådan skräck,
att han hördes af mr. Creakle, som gick och strök
i korridoren, och gaf honom en ordentlig afstraffning
för otillbörligt uppförande i sofrummet.
Allt det romantiska och drömmande inom mig
utvecklades genom detta ständiga berättande i
mörkret, och i så fall var denna sysselsättning inte så
nyttig för mig. Men att bli omhuldad som ett slags
rodocka i mitt rum och att veta, att denna min
talang blef beryktad bland gossarna och väckte mycket
uppseende, fastän jag var allra yngst, sporrade mig
till ansträngning. I en skola där grymheten är den
rådande makten, öfverläraren må vara en stympare
eller icke, blir i allmänhet ej mycket lärdt. Jag tror,
att våra gossar i allmänhet taget voro så okunniga
som några skolgossar gärna kunna vara; det bråkades
så mycket med dem, att de ej hnuno lära sig något.
Missöden, smärta och förtret kunna icke anses
befordra framsteg på något område af lifvet. Men hur
det var, så eggades jag ,af min egen lilla fåfänga
och af Steerforths hjälp, och ehuru det icke kan
sägas, att jag i någon väsentlig mån frikallades från
straff, lyckades jag dock så tillvida bilda ett
undantag från den allmänna regeln, att jag så småningom
plockade upp några kunskapskorn.
Härvidlag bistods jag mycket af mr. Mell, som
fattat tycke för mig, hvilket jag med tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
