Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
mådde alldeles ogement. Nar jag kommer tillbakars
så förstår ni, att lilla Em’ly skrifver till min syster
och talar om, att också ni har hälsan och mår väl
och så blir det muntert och trefligt som i en riktig
ringdans.»
Jag fick lof att fundera litet innan jag begrep
hvad mr. Peggotty menade med denna bild, som
skulle uttrycka ett fullt samförstånd. Och så
tackade jag honom af hjärtat och sade, medveten om
min rodnad, att jag förmodade, att äfven lilla Em’ly
förändrats sedan vi gingo på hafsstranden och
plockade snäckor och kiselstenar.
»Hon håller på att bli stora människan, det är
en sanning, det», sade mr. Peggotty. »Fråga ho no m.»
Han menade Ham, som instämde, strålande af
förtjusning i det han såg på räkpåsen.
»Ett så vackert ansikte!» sade mr. Peggotty, med
sitt eget skinande som ett ljus.
»Och hvad hon är lärd!» sade Ham.
»Och så hon skrifver!» sade mr. Peggotty. »Svart
som sot och så stort, att det syns på långt afstånd.»
Det var ett verkligt nöje att se mr. Peggottys
hänförelse, då han tänkte på sin lilla älskling. Han
står framför mig igen med sitt grofva, skäggiga
ansikte strålande af en kärleksfull glädje och en stolthet,
som icke kunna beskrifvas. Hans ärliga ögon få eld
och gnistra som om de på djupet tändts af
någonting strålande. Hans breda bröst höjes af fröjd. Hans
starka, spänstiga händer knytas af varm öfvertygelse,
och han ger eftertryck åt sina ord med högra armen,
hvilken för min barnsliga uppfattning ter sig som
en stångjärnshammare.
Och Ham var lika ifrig som han. De hade nog
sagt mera om henne, så vida de icke kommit af. sig
till flöjd af Steerforths oväntade inträde. Då denne
fick se mig stå i en vrå och tala med ett par
främlingar, afbröt han en visa, han gnolade på, och sade:
»Inte visste jag, att du var här, unge Copperfield»,
och ämnade gå vidare. — Rummet var icke det
vanliga för mottagandet af besök. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
