Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ket vackert, men såg medtaget ut och alltför ömtåligt;
och hennes hand var så tunn och hvit, att den nästan
var genomskinlig. Men den förändring, jag nu syftar
på, var ytterligare tillkommen och låg i sättet, som
på en gån g blef oroligt och nervöst. Till sist sade
hon, i det hon räckte ut handen och ömt lade den,
på sin gamla tjänarinnas:
»Kära Peggotty, inte tänker du väl gifta dig ?»
»Skulle jag gifta mig, frun lilla ?» svarade Peggotty
och stirrade ut. »Gud signe er, det gör jag visst inte.»
»Åtminstone inte nu strax?» sade min mor
bedjande.
»Aldrig!» skrek Peggotty.
Min mor fattade om hennes hand och sade:
»Lämna mig inte, Peggotty. Stanna hos mig.
Det blir kanske inte för så lång tid. Hur skulle jag bära
mig åt, om jag inte hade dig?»
»Skulle jag kunna lämna min rara fru!» utbrast
Peggttoy. »Nej, inte för allt i världen, och inte vill
jäg ha honom. Hur har ni kunnat få något så tokigt
i ert lilla enfaldiga hufvud?» Peggotty hade sedan
gammalt ibland talat till min mor som till ett barn.
Men min mor svarade ingenting på det, tackade
henne bara, och Peggotty fortfor:
»Skulle jag lämna er? Jag tycker mig se någonting
sådant! Peggotty skulle gå ifrån er? Det råder jag
henne allt att låta bli. Neji, nej, nej», sade Peggotty|
i det hon skakade på hufvudet och lade armarna i
kors, »det aktar hon sig allt för. Det finns nog några
marugglor, som skulle bli glada, om hon gjorde det,
men det nöjet unnar hon dem inte. Dem skall jag
allt pina. Jag stannar kvar hos er, tills jag blir en
butter och grinig gammal gumma. Och när jag blir
så döf och halt och blind och tandlös, att jag
ingenting duger till, inte ens att gräla på, så går jag till
min Davy och ber att få vara hos honom.»
»Och då, Peggotty», sade jag, »skall jag ta emot
dig med glädje och bemöta dig som en drottning.»
»Gud signe ert goda hjärta!» sade Peggotty. »Det
vet jag nog, att ni gör». Och hon kysste mig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
