Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
förhand för den utlofvade gästfriheten. Och så
kastade hon åter förklädet öfver hufvudet och skrattade
än en gång åt mr. Barkis. Och därefter tog hon upp
det lilla barnet ur vaggan och skötte om det. Sedan
dukade hon af bordet, och när det var gjort, kom
hon in, klädd i en annan mössa, och hade med sig
sin arbetslåda och alnmåttet och vaxbiten, alldeles
som förr i världen.
Vi sutto kring eldbrasan och hade så innerligt
trefligt. Jag talade om för dem, hvilken hård lärare
mr. Creakle var, och de beklagade mig mycket. Jag
talade om för dem, hvilken ståtlig gosse Steerforth
var och hur han beskyddade mig, och Peggotty sade,
att hon gärna skulle gå ett tjog mil för att få se
honom. Då den lilla gossen vaknade, tog jag och
bar och vyssjade honom med förtjusning. Sedan han
somnat igen, smög jag mig intill min mor enligt min
gamla vana, nu bruten sedan länge, och satt med
mina armar om hennes lif, och min lilla röda kind
mjot hennes axel, och än en gång kände jag, hur
hennes vackra hår föll ned öfver mig — som en
ängels vinge, tänkte jag — och jag var verkligen
mycket lycklig.
När jag nu satt där och stirrade på elden och’
tyckte mig se bilder i de glödheta kolen, föreföll det
mig nästan, som om jag aldrig varit borta, och som
om mr. och miss Murdstone varit bland de där
bilderna, som skulle försvinna sedan elden brunnit ut.
Det enda verkliga af alla mina minnen var min mor,
Peggotty och jag.
Peggotty stoppade på en strumpa så länge hon
kunde se och satt sedan med strumpan dragen öfver
vänstra handen som en handske och med stoppnålen
i den högra, färdig att fortsätta stoppningen, så fort
en liten låga flammade upp. Jag kan inte begripa
hvems strumporna voro, som Peggotty stoppade eller
hvarifrån ett så oändligt förråd af trasiga strumpor
kom. Från min spädaste barndom minns jag henne
upptagen af detta slags handarbete, aldrig af något
annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
