Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4i
jag inte ut med. Jag vet, att du ar min uppriktiga
vän, om jag har någon sådan i lifvet. När jag
kallar dig en löjlig varelse eller en retsam toka eller
någonting i den vägen, Peggotty, menar jag bara,
att du är min sanna vän, och att du varit det
alltsedan den aftonen då mr. Copperfield första gången
förde mig hit och du kom till grinden och mötte mig.»
Peggotty var inte sen att gå in på det och
bekräftade vänskapsfördraget med en af sina
hjärtligaste kramningar. Jag tror, att jag redan då anade
rätta halten af detta samtal; nu är jag fullt säker på
att den trogna tjänarinnan gaf uppslag till det och
utförde sin andel däraf, blott för att min mor skulle
få trösta sig med det lilla självmotsägande tal hon
hållit. Och afsikten visade sig framgångsrik, ty jag
minns, att min mor syntes mindre orolig under
aftonens återstående del, och att Peggotty gaf mindre akt
på henne.
Sedan vi druckit vårt te, glöden täckts med aska
och ljusen blifvit putsade, läste jag för Peggotty ett
kapitel ur krokodilboken, till upplifvande af gamla
Iminnen. Hon tog fram den ur fickan — jag vet inte,
om den legat där hela tiden — och så talade vi om
Salem House, hvilket återförde mig till Steerforth,
som var mitt älsklingsämne. Vi voro mycket
lyckliga, och den aftonen, såsom varande den sista i sitt
slag och bestämd att för alltid afsluta den delen af
mitt lif, går aldrig ur mitt minne.
Klockan var nära tio, innan vi hörde rullandet
af vagnshjul. Dä reste vi oss alla upp, och min mor
skyndade sig att säga, att som det var så pass sent,
och mr. och miss Murdstone ansågo, att barn borde
lägga sig tidigt, var det bäst, att jag gick till sängs.
Jag kysste henne, tog mitt ljus och gick upp, innan;
de kommit in. I min barnsliga fantasi föreföll det mig,
då jag gick uppför trappan till rummet, där jag suttit
instängd, som om de till huset medfört ett kallt
luftdrag, som blåste bort den gamla kära hemkänslan,
som om den varit ett lätt dun.
Jag kände det kusligt att följande morgon gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
