Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
sig afsnäst, tar mig med sig bort i en vrå och öppnar
ej åter munnen.
Jag märker detta liksom allt annat som passerar,
inte för att jag bryr mig om det eller intresserar
mig för något, sedan jag kommit hem. Och nu börjar
klockringningen, och mr. Omer och en till komma
för att ordna oss. Peggotty har talat om, att de
som följt min far till samma graf blifvit uppställda
i samma rum.
Det är bara mr. Murdstone, vår granne mr.
Gray-per, mr. Chillip och jag. När vi kommit ut genom
porten, finna vi bärarne med deras börda i trädgården,
och de gå före oss utför gången, förbi almarna och
genom grinden, in på kyrkogården, där jag så ofta
hört foglarna sjunga om sommarmorgnarna.
Vi stå kring grafven. Dagen synes mig olik alla
andra dagar, solljuset af en annan, dystrare färg.
En högtidlig tystnad råder. Vi ha fört den med oss
hemifrån jämte det som hvilar i mullen; och under
det att vi stå där barhufvade, hör jag prästens röst,
som ljuder så aflägset i fria luften och dock så
tydligt och klart, då den uttalar orden: »Jag är
uppståndelsen och lifvet, säger Herren!» Då hör jag
snyftningar, och afskild från hopen ser jag den goda och
trogna tjänarinnan, som jag håller mest af bland alla
lefvande varelser och till hvilken jag är viss om att
det en gång skall sägas : »Gå in i din Herres glädje.»
Det är många bekanta ansikten i den lilla hopen;
ansikten, som jag sett i kyrkan och undrat hvilka de
voro, ansikten som sett min mor, då hon i sin
ungdoms fägring kom till byn. Men jag bryr mig inte
om dem, jag frågar inte efter någonting annat än
min sorg, och dock ser jag och känner igen dem
alla. Till och med där borta i bakgrunden ser jag
Minnie stå och se på, jag ser, att hennes öga riktats
på hennes tillbedjare, som står i min närhet.
Nu är akten slut och grafven igenkastad och vi
vända oss om för att gå. Framför oss ligger vårt hus,
så täckt och oförändradt, i mitt sinne så förbundet
med min unga uppfattning af det som nu är förbi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
