Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
djup vördnad för mina kunskaper och sade i min
närvaro just då tiil sin hustru, att jag var »en ung
Roeshus» (Roscius), hvarmed han troligen menade ett
riktigt underverk.
Sedan vi uttömt ämnet om stjärnorna, eller sedan
jag uttömt mr. Barkis’ fattningsgåfva, gjorde lilla
Em’ly och jag oss en kappa af en gammal resfilt
och svepte in oss i den under resans återstående del.
O, hvad jag älskade henne I Hur lyckligt, tänkte jag,
orn vi vore gifta och finge ge oss af hvart som helst
bort ibland träden och på fälten utan att bli äldre
eller klokare, barn för beständigt, vandrande hand,
i hand på de solbelysta, blomstrande ängarna, om
natten hvilande våra hufvuden mot mossan i en ljuf
slummer, full af renhet och frid, och så bli begrafna
af fåglarna när vi dogo. En tafla i den genren, utan
nå|gon verklighet i sig, strålande af vår oskulds ljus,
sväfvande som stjärnorna uppöfver oss, stod för mig
hela tiden. Det gläder mig, att två så skuldlösa
hjärtan som lilla Em’lys och mitt voro med på Peggottys
bröllop. Det gläder mig, att gracerna och
amori-nerna iklädde sig så luftiga former i det enkla följet.
I god tid på kvällen återvände vi till den gamla
båten, och där togo mr. och mrs. Barkis farväl af
oss och åkte helt förtroligt hem till sitt. Då kände
jag som först, att jag förlorat Peggotty. Med
svidande hjärta hade jag gått till hvila under hvarje
annat tak än det, som gaf skydd åt lilla Ern’lys hufvud.
Mr. Peggotty och Ham visste hvad som tyngde
mitt sinne lika väl som jag visste det själf, och de
försökte att jaga bort det med aftonmåltiden och med
sina vänliga ansikten. Lilla Em’ly kom och satte
sig bredvid mig på kistan, enda gången under hela
besöket, och det var helt enkelt ett förtjusande slut
på en förtjusande dag.
Tidvattensförhållandena voro sådana, att mr.
Peggotty och Ham begåfvo sig ut på fiske kort eften
sedan vi gått till hvila. Jag kände mig mycket
viktig, då jag ensam lämnades kvar som beskyddare åt
lilla Em’ly och mrs. Gummidge, och jag bara önskade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
