Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i $2
att ett lejon eller en orm eller något annat illasinnadt
odjur ville anfalla oss, så att jag skulle kunna förgöra
det och hölja mig med ära. Men som intet dylikt
monstrum den natten strök omkring på Yarmouths
strand höll jag mig skadeslös genom att drömma
om drakar tills det blef morgon.
Och med morgonen kom Peggotty. Hon ropade
som vanligt till mig nedanför mitt fönster, liksom
hade formannen mr. Barkis varit en dröm äfven han
från början till slut. Efter frukosten tog hon mig
med sig till sitt eget hem, och det var verkligen ett
prydligt litet hem. Af alla möblerna beundrade jag
mest en gammal byrå med klaff, som kunde öppnas
och tjäna till skrifpulpet samt inneslöt en stor
kvart-upplaga af Fox* »Martyrernas bok». Detta dyrbara
verk, af hvilket ja^g icke minns ett ord, upptäckte jag
genast och ägnade mig helt däråt; och sedan besökte
jag aldrig huset utan att knäböjande på en stol öppna
det förvaringsrum, som omslöt den dyrbara skatten,
hvila armarna mot klaffen och åter sluka boken.
Mest uppbyggdes jag tyvärr af illustrationerna, som
voro talrika och framställde alla möjliga gräsligheter.
Martyrerna och Peggottys hus voro emellertid då och
äro än oskiljaktigt förenade i mitt sinne.
Den dagen tog jag afsked af mr. Peggotty, Ham
mrs. Gummidge och lilla Em’ly samt tillbringade
natten i ett litet vindsrum i Peggottys hus med
krokodil-boken på en hylla öfver sängen. Peggotty sade, att
det rummet alltid skulle stå för min räkning just
sådant det var då.
»Kära Davy», sade Peggotty, »ung eller gammal
skall ni, så länge jag lefver, finna det som om jag
väntade er i hvar minut. Jag skall städa det hvar
dag, som jag förr brukade städa ert lilla rum, min
älskade gosse, och skulle så vara, att ni fore till
Kina, kunde ni ändå veta, att ert rum hölles i
ordning åt er hela tiden ni vore borta.»
Jag senterade fullkomligt min kära gamla
sköterskas trohet och beständighet och tackade henne
så godt jag kunde, men det var just inte så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
