Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Jag tackade honom af allt hjärta, ty det var bra
vänligt af honom att göra sig detta besvär.
»Hur dags», sade mr. Micawber, »skall jag —»
»Vid (åttatiden», sade mr. Quinion.
»Vid åttatiden», upprepade mr. Micawber. »Jag
har den läran att önska er en god dag, mr. Quinion.
Jag vill inte uppehålla er längre.»
Och så satte han på sig hatten och gick ut med
promenadkäppen under armen, mycket rak och1
gnolande på en melodi, sedan han lämnat kontoret.
Mr. Quinion träffade nu formligt aftal med mig
om att jag skulle göra Murdstone & Grinby all den
nytta jag kunde mot en lön af sex shilling i veckan,i
om jag ej bedrar mig. Kanhända var det sju. Min
ovisshet föranledde mig att tro, att jag började med
sex och sedan fick sju. Han betalade mig en vecka
i förskott, af egna medel antar jag, och jag gaf
Mjölig sex pence af denna summa för att han på
aftonen skulle bära min koffert till Windsor Terrace.
Ehuru liten, var den för tung för mina krafter. Sex
pence betalade jag för min middag, som bestod af
en köttpastej och en dryck vatten från närmaste pump.
Middagens fritimme tillbringade jag med att vandra
omkring på gatorna.
På utsatt tid infann sig mr. Micawber. Jag tvättade
ansikte och händer för att bli mera värdig hans
|gentiliess, och vi följdes åt till vårt hus, som jag
nu ansåg mig böra kalla det. På vägen inskärpte
mr. Micawber hos mig gatornas namn och
hörnhusens form, på det att jag följande morgon skulle
få lätt att hitta tillbaka.
Anlända till hans hus vid Windsor Terrace —
ruskigt som han själf efter hvad jag kunde tycka,
men med en viss pretention liksom han själf —
presenterade jhan mig för mrs. Micawber, en mager,
sjaskig och alldeles icke ung dam, som satt i
hvardagsrummet med ett litet barn vid bröstet. Första
våningen var alldeles omöblerad, och rullgardinerna
vt>ro nedfällda för att lura grannarna. — Barnet var
den ena af tvillingarna, och1 här må tilläggas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
