Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
fat och pannor stodo på en hylla, och jag vet inte
hur det kom sig, men jag gissade, att fastän de båda
flickorna med lurfviga håret voro kapten Hopkins
barn, var nog inte kapten Hopkins gift med det där
fruntimret. Min blygsamma plats på hans tröskel
upptog jag på sin höjd ett par minuter, men all denna
kunskap kom jag ned med, lika säkert som med
knifven och gaffeln, som lågo i min hand.
Det låg i alla fall någonting bohëme-artadt och
trefligt öfver middagen. Kapten Hopkins’ knif och
gaffel lämnade jag tillbaka strax vi ätit och gick
hem att trösta mrs. Micawber med en redogörelse
för mitt besök. Hon svimmade, då hon såg mig
komma, men gjorde sedan i ordning en liten
ägg-toddy att trösta oss med, under det att vi talade om
saken. Hur det gick till då möblemanget såldes för att
skaffa familjen inkomster, vet jag inte, bara att det
inte var jag, som sålde det. Såldt blef det emellertid
och bortkördt på en stor kärra, med undantag endast
af sängarna, några stolar och köksbordet. Med dessa
föremål tältade vi så till sägandes i de båda största
rummen i det för öfrigt utrymda huset vid Windsor
Terrace: mrs. Micawber och barnen, hittebarnet och
jag bodde både natt och dag i de båda rummen
— hur länge vet jag inte, men nog förefaller det
mig nu som om det varit en lång tid. Till sist beslöt
mrs. Micawber att flytta till fängelset, där mr.
Micawber nu lyckats få eget rum. Jag gick följaktligen
med nyckeln till värden, som blef mycket glad att
få den, och sängarna skickades till King’s Bench,
undantagandes min, som ställdes in i ett för min
räkning hyrdt litet rum utanför muren i närheten af
sagda inrättning — till min glädje, det måste jag
säga, ty Micawbers och jag hade så vant oss vid
hvarandra under våra bekymmer, att det varit svårt
att skiljas. Hittebarnet försågs också med ett billigt
logi i samma grannskap. Mitt var ett tyst
vindsrum med sluttande tak och angenäm utsikt öfver ett
timmerupplag, men som jag tog det i besittning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
