Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
öfvertygad om att mr. Micawbers bekymmer nu nått
sin kulmen, fann jag det riktigt paradisiskt.
Hela denna tid fortfor jag att arbeta hos
Murdstone & Grinby på samma odrägliga sätt, med samma
slags kamrater och samma känsla af oförtjänt
förnedring som i början. Utan tvifvel till min lycka, gjorde
jag dock aldrig bekantskap eller talade med någon
af de många pojkar, som jag dagligen såg, då jag
gick till eller från magasinet, eller då jag ströfvade
omkring på gatorna under måltidstimmarna. Jag
förde alltjämt samma hemligt olyckliga lif, men på
samma afskilda, själfsäkra sätt. De enda förändringar
jag kan erinra mig voro för det första, att mina
kläder blefvo alltmera nötta och för det andra, att
jag befriades från trycket af mr. och mrs. Micawbers
bekymmer; några släktingar eller vänner måtte ha
lofvat hjälpa dem i deras svårigheter, och de hade
det nu vida bättre i fängelset än de haft det på
länge, då de lefvat i frihet. Numera åt jag frukost
hos dem på grund af någon öfverenskommelse, hvars
detaljer jag glömt. Jag kommer inte heller ihåg,
hur dags portarna öppnades om morgnarna, så att
jag kunde komma in, men jag vet, att jag ofta var
uppe före klockan sex och att mitt älsklingstillhåll,
under det att jag väntade, var gamla London Bridge,
där jag brukade sitta i en af stennischerna och se
folket gå förbi eller stå och titta öfver räcket ned på
det glänsande vattnet eller på hur solen tände den
lysande lågan på monumentets spets. Här mötte mig
ibland hittebarnet för att höra mig berätta några
märkvärdiga sagor om varfven och Towern, som det är
alltför möjligt att jag trodde själf. Om kvällarna
plägade jag åter gå till fängelset och promenera på
stora gången med mr. Micawber eller spela kasino
med mrs. Micawber och lyssna till hennes berättelser
om pappa och mamma. Huruvida mr. Murdstone
visste hvar jag var, kan jag icke säga. Aldrig talade
jag om det för dem hos Murdstone & Grinby.
Ehuru mr. Micawbers affärer nu gått igenom sin
kris, voro de mycket invecklade på grund af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
