Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o6
då hela klubben, ja, alla inom fängelsemurarna kunde
få komma upp på hans rum och underteckna den.
Då jag fick höra talas om den stundande
ceremonien, blef jag så angelägen att få se dem alla
komma in efter hvarandra, fastän jag redan kände
de flesta af dem och de mig, att jag skaffade mig
en timmes permission hos Murdstone & Grinby och
ställde mig i en vrå att bekika dem. Så många af
klubbens förnämsta medlemmar, som kunde släppas
in i det lilla rummet utan att det blef alldeles fullt,
hade flockat sig kring mr. Micawber med petitionen
framför sig, under det att min gamle vän kapten
Hopkins, som högtidligheten till ära hade tvättat sig,
ställde sig invid dokumentet för att läsa upp det
för dem som icke kände till innehållet. Sedan slogs
dörren upp, och hela befolkningen tågade in i
gås-marsch; åtskilliga väntade utanför under det att de
öfriga defilerade, tecknade sina namn och gingo ut.
Till hvar och en ställde kapten Hopkins frågan: »Har
ni läst den?» — »Nej». — Var han då nog svag att
visa ringaste lust att höra petitionen, gaf kapten
Hopkins med ljudlig stämma honom den ordagrant
till lifs. Kaptenen hade gärna läst upp den
tjugu-tusen gånger, om lika många människor velat höra
den, en och en i taget. Jag minns med hvilket
saftigt välbehag han uttalade fraser sådana som »folkets
representanter i det församlade parlamentet»,
»petitio-närerna drista därför närma sig det högt ärade huset»,
»ers äller nådigaste majestäts olyckliga undersåtar», som
om orden varit någonting riktigt godt, som han tyckte
om att suga på. Under tiden stod mr. Micawber
och hörde på med något af författarefåfänga,
betraktande spikarna i väggen midt emot.
Då jag tänker på mina dagliga vandringar
mellan Southwark och Blackfriars och hur jag vid
måltidsrasterna dref omkring på de ruskiga bakgatorna,
är det som vore det i går deras stenar nöttes af
mina barnafötter, och jag undrar hur många af de
där figurerna som saknas i den rad, jag åter ser draga
förbi mig vid ljudet af kapten Hopkins röst. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
