Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
»aktstycke», sorti jag hört ganska mycket om och
som jag nu antar var någon föregående
öfverenskommelse med hans kreditorer, ehuru jag då var så
föga på det klara med saken, att jag förväxlade det
med vissa demoniska förskrifningar, hvilka en gång
i tiden spelade en så stor roll i Tyskland. Till sist
tycks likväl detta dokument på något sätt ha blifvit
undanröjdt, åtminstone tedde det sig icke längre så
hotfullt som tillförene. Mrs. Micawber underrättade
mig nu om att hennes familj beslutat, att mr.
Micawber skulle lägga in om sitt frigifvande på grund af
förordningen rörande insolventa kreditorer, och att
han troligen skulle bli utsläppt om sex veckor.
»Och då», sade mr. Micawber, som var närvarande,
»hoppas jag till Gud att kunna gå händelserna i
förväg och börja lefva på ett alldeles nytt sätt — kort
sagt, om någonting yppar sig.»
Apropå att gå händelserna i förväg, minns jag,
att mr. Micawber just vid den tiden satte upp en
petition till underhuset angående förändring i
lagstiftningen rörande häktning för skuld. Jag antecknar,
denna omständighet här, emedan den påminner mig
om hur jag sammanställde mina gamla böcker med
mitt förändrade lif och roade mig med att göra upp
berättelser, hämtade från gatorna och de män och
kvinnor jag såg, samt hur åtskilliga hufvuddrag i
den karaktär, jag omedvetet kommer att framställa
i min lefnadssaga, då så småningom formade sig.
I fängelset fanns det en klubb, där mr. Micawber
i sin egenskap af gentleman var en stor auktoritet.
Mr. Micawber hade för klubben framställt sin plan
med afseende £>å den nyssnämnda petitionen, och
klubben hade på det högsta gillat den. Mr. Micawber,
som var en särdeles välvillig man och’ så nitisk som
det var möjligt i allt som icke rörde hans egna
angelägenheter, samt aldrig lyckligare än då han hade
någonting för händer, som han ej kunde få minsta
gagn af, tog därför mycket ifrigt i tu med petitionen,
satte upp den, renskref den på ett ofantligt pappersark,
bredde ut den på ett bord och bestämde en tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
