Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
från mitt har och satte på sig ett par glasögon, som
alls icke klädde hans inflammerade ögon.
»Äj, hvad kostar jackan?» skrek den gamle efter
att ha undersökt den. »Äj, brrr — hur mycket kostar
jackan ?»
»En half krona», svarade jag, fattande mod.
»Äj, mina lungor och min lefver», skrek’ gubben,
»nej djå! Äj, mina ögon, nej 1 Äj, mina leinmar,
nej! Aderton pence. Brrr!»
Hv|ar g]ång han kom till det utropet, tycktes hans
ögon i fara att falla ut, och hvar sats han uttaladel
framstöttes i alldeles samma ton, mera likt en
vindpust, som börjar lågt, stiger högt och åter faller,
afn någonting annat jag kan jämföra den med.
|»iFår |gå», sade jag, glad att ha handeln uppgjord,
»tag den för aderton pence.»
»Aj, min lefver!» skek gubben och kastade
jackan på en hylla. »Ut ur boden med dig! Äj, mina
lungor! Ut ur boden! Äj, mina ögon och lemmar,
brrr I Begär inte pengar! Tag något i utbyte!»
Aldrig i mitt lif, hvarken förr eller senare, liar
ja!g varit så rädd, men jag sade honom helt ödmjukt,
att jag behöfde pengar och ingenting annat, att, om
han så öniskade, kunde jag sätta mig utanför boden)
och vänta på dem, ty jag ville visst inte påskynda
honom. Och så gick jag ut och satte mig i en vrå
i skuggan och blef sittande där så många timmar, att
solljuset åter blef skugga, under det att jag väntade
på mina pengar.
Jag hoppas, att denna försupna galning var
enastående inom sitt yrke. Snart nog kom jag underfund
med, att han var känd i hela grannskapet och ansedd
för att ha sålt sig åt den onde, ty en massa pojkar
svärmade oupphörligt kring hans bod, utskreko denna
beskyllning och uppmanade honom att punga ut
med sitt guld. »Ni vet nog, att ni inte ar så fattig
som ni låtsar, Charley. Fram med guldet! Langa
hit litet af det där guldet ni sålt er åt Hin för. Kom
hit med det. Ni har sytt in det i madrassen, Charley.
Sprätta upp den och dela med er åt oss!» Detta,
15. — Dickens, Davia Copperfield,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
